I Khmerernas rike

I Khmerernas rike

Resebrev från Kambodja.

Angkor, huvudstad i det gamla Khmerriket, är den vanligaste anledningen att globetrotters sedan början av 1900-talet har ställt in kompassnålen mot Kambodja.

Genom sex århundraden byggde rikets härskare några av världens mest spektakulära tempel här. Angkor Wat är det största och mest kända av dem, men bland djungel och rismarker, på en areal på endast cirka tusen kvadratkilometer, finns otaliga tempel.

Som mest bodde det nästan 1 miljon människor i Angkor, och det i en tid då Londons befolkning var endast ca 50 00 personer. Men på 1500-talet flyttade många från tempelbyn efter en långvarig torka med efterföljande ödeläggande monsunregn. Och sakta men säkert tog djungeln över. Khmererna flyttade till Phnom Penh och byggde en ny stad, dagens huvudstad.

I ensamt majestät

Angkor kom 1992 med på UNESCO:s lista över världens kulturarv. Då hade tusentals av frivilliga från hela världen arbetat flera årtionden med att restaurera de unika byggnadsverken.

I vår tid kommer det dubbelt så många turister hit årligen som det var invånare här under Khmerrikets styre. Det är ändå möjligt att uppleva dessa gudomliga omgivningar i ensamt majestät, det krävs bara lite planering. Med väckarklockan satt på 04.45, och förbokad tillgång via en bakväg, fick mitt följe det mäktiga Angkor Wat närmast för oss själva före soluppgången. Ett bra tips kan också vara att välja motsatt väg än de förutsägbara turistgrupperna. Då kan du uppleva att vandra ensam runt i världens vackraste ruin, templet To Phrom, känt från Tomb Raider filmen med Kambodja ambassadören Angelina Jolie.

Stärka möten

Ett tips är för övrigt att se Jolies Golden Globe nominerande spelfilm First They Killed My Father (2017), om en ung flickas brutala möte med Röda Khmerregimen som under ledning av Pol Pot styrde Kambodja mellan 1975–1979. En annan filmklassiker värd att se för att lära sig mer om landets historia, är The Killing Fields från 1984.

De hjärtskärande mötena med överlevande från kommunistregimen blev mina starkaste upplevelser på resan. Talen varierar, men det är mellan 1,5 och 3,3 miljoner av en befolkning på åtta miljoner som dödades. Det räckte med att använda glasögon eller äga en bok för att anses vara intellektuell, och därmed kommuniststatens fiende. Även The Killings Fields Museum och fängelset S21 i Phnom Penh gjorde intryck. Vårt tidsvittne här berättade historien om hur han överlevt, endast för att han var den enda kvar som kunde reparera kommunistpamparnas skrivmaskiner.

Oasen Phum Baitang

Men även om historiens hemskheter ligger precis under ytan i Kambodja, så är landet fullt av vänliga människor och storslagen natur, och här finns även några av Asiens vackraste hotell och resorter. Som Phum Baitang Zannier, en oas utanför den charmerande staden  Siem Reap i Angkor.

Här får du din egen cykel och kan ta dig längs  gröna rismarker och doftande ängar med citrongräs och spunnet socker, rosa lotusblommor till frukost i en av resortens restauranger. Om du inte föredrar att inta dagens första måltid i din egen vackert dekorerade poolvilla. Cykeln kan också vara bra att ha efter ett besök i Phum Baitangs Cigarr & Cocktail lounge. Baren ligger i ett hundra år gammal hus i kolonialstil, tidsriktigt inrett med rottingstolar och orientaliska mattor.

Och oavsett vad du gör, så lämna inte denna oas utan att ha blivit ordentligt bortskämd i deras vackra spa.

Kolonitid på Raffles

Dagarna i Angkor bjuder som tidigare nämnt på det ena vackra templet efter det andra. Såpass att begreppet ”temple fatigue” – tempeltrötthet – ofta används. Med det är i stort sett endast kineser som vallfärdar till varje tempel och ruin i flera mils omkrets. Min rekommendation är att satsa på en kunskapsrik guide och några få, väl valda tempel. Och naturligtvis en minnesvärd plats att dra sig tillbaka på mellan tempelbesöken.

Raffles är ett namn som klingar väl i mångas öron, och Raffles Grand Hotel D’Angkor är just så stilfullt och vackert som du förväntar dig av ett förnämt hus med historiskt sus från kolonialtiden. Michelle och Barack Obama bodde här tillsammans med sina döttrar i en 2-Bedroom Villa för en tid sedan. Själv njöt jag av min vistelse i en Cabana Suite med terrass mot den inbjudande simbassängen.

Också i  Phnom Penh hälsade dörrvakter, i vackra traditionella uniformer, på ett Raffles hotell oss välkomna. Raffles Hotel Le Royal är ett landmärke i en hybrid av art deco och fransk kolonialstil. Som på sitt systerhotell i Siem Reap, var frukosten överdådig både när det kom till mat och dryck. Det blev fort så att dagen kickstartades med ett glas champagne eller en nymixad Bloody Mary. Och sedan avslutades kvällarna gärna med ett glas ädla droppar i The Elephant Bar som är en  institution bland  resenärer.

Jag tillbringade också ett par dagar på Rosewood Phnom Penh, ett nytt, ultramodernt hotell med läckra rum, en izakaya-stylerestaurang med japansk robata-yaki – en grillupplevelse par excellence, och en rooftop-bar som det svängde om.

Privat öliv

En resa i Kambodja blir inte fullständig utan några dagar där sportskor, tempel och storstäder byts ut mot  badtofflor, solstolar och solkräm med hög skyddsfaktor.

Song Saa Private Island har redan varit en favorit i några år. De 24 privata pool-villorna ligger vackert i  Koh Rong-skärgården utanför  Sihanoukville på Kambodjas västkust. På denna kambodjanska riviera, som den kallas finns även ön Koh Russey med resorten Alila Villas, och i februari 2019 öppnade Six Senses Krabey Island, komplett med 40 fristående poolvillor, glassbar, utomhusbiograf under stjärnhimlen och givetvis sitt signatur-spa.

Alla dessa tre har fokus på naturmaterial, lokal arbetskraft och hållbarhet, men Six Senses tar det som alltid lite längre, och satsar även på att vara mer eller mindre självförsörjande genom ekologiskt gårdsbruk och på egen produktion av återvunnet dricksvatten. Självklart tappat på återanvända glasflaskor.

Det blir mer och mer viktigt för dagens globetrotters att ta ansvar för platserna de besöker.

Take only pictures, leave only footprints, som det heter.